Etikett: 2007 (sida 1 av 2)

Nyhetsbrev nr 2, 2007

Se nyhetsbrevet som pdf nedan.

Torsdag 22 november 2007 kl 18.30. Möte på Regionmuseet i Kristianstad om livsmedelsindustrin i Kristianstadstrakten.

Styckar elefant till ortoped och andra minnesvärda berättelser från Kristianstads livsmedelsindustri. Möte i Kristianstad om livsmedelsindustrin i Kristianstadstrakten. Torsdagen den 22 november 2007 kl 18.30 på Regionmuseet i Kristianstad.

Vi räknar med att Leif Börje-Frid som samlat in material och berättelser från företagen, kommer att visa bilder och på ett lättillgängligt sätt delge oss anekdoter och spännande berättelser om företagen och dess förgrundsgestalter, recept och mat­produkt­er

Medlemmar går in gratis, icke medlemmar kan köpa rabatterat medlemskap i IHS för 40 kr.

Lördag 13 oktober 2007 kl 10.35. Studiebesök på filfabrik i Hässleholm och kättingfabrik i Killeberg.

Exkursion till Filfabriken i Hässleholm och Kille­bergs kettingfabrik. Lördagen den 13 oktober 2007.

Info om filfabriken finns på denna sajts:
“Tips på utflyktsmål i sommar-Skåne” Filfabriken i Hässleholm.

Info om kättingfabriken finns på pfd-filen: Loshults Hembygdsförening.

Tidsplan:
Exkursionen utgår från Hässleholm. Samling vid stationens väntsal kl 10.35. Avmarsch till filfabriken kl 10.40 Besök där ca kl 11-12, därefter lunchpaus i Hässleholm. Avresa kl 13.30 med hyrd buss/mini­buss/bilkaravan från Hässleholm till Killeberg och retur med återkomst senast kl 17 till Hässleholm.

Bilder från höstexkursionen till Hässleholm och Killeberg.

Lördag 15 september 2007 kl 13.00. Besök på Malmö museum i Malmö.

Besök på Malmö museums utställningar. Lördagen den 15 september 2007

Guidad visning på Malmö museums utställningar:
¤ 100 % Malmö – Malmö för 100 år sedan
¤ Tidernas stad. Malmö 1850 till idag.

Vi samlas vid Kommendantshusets entré kl 13.00 och börjar med utställningen 100% Malmö, där Christian Kindblad berättar kring några foton. Däre­fter fika på kafé Zenith. Den sista utställningen Tidernas stad på Tekniska Museet visas av Ingemar Johnn och Jenny Hällström. Kl 16.00 beräknar vi att visningarna är klara.

Hardebergabanans lokstallar i Lund.

För en tid sedan revs lokstallet i Dalby efter en en­gag­er­ad diskussion om möjligheterna att bevara byggnaden. Tyvärr hade förfallet där gått för långt för en ekonomiskt försvarbar lösning. I Lund är däremot ett bevarande fullt realistiskt under för-utsättning att man omedelbart tar i tu med de nödvändiga reparationerna av taket. Byggnaden är av stort kulturhistoriskt intresse. Lunds kommun har nyligen fattat beslut om försäljning av byggnaden.


(080604): Lunds kommun har valt att sälja med förbehåll att lokstallarna skulle bevaras av den nye köparen.

Lokstallet i Dalby.
Hardebergabanans lokstallar i Lund.

Fler bilder på lokstall och petroleumlager i Lund ( Lokstallet är byggt 1906 och petroleumlagret 1911.):

Litteratur: “BLHJ, Lund stads järnvägar 1901-1939.” Föreningen Gamla Lunds årsskrift 69 (1987).

Tobaksladan i Dösjebro.

Denna kulturhistoriskt värdefulla byggnad hotas av rivning. Här planerar Kävlinge kommun för utbyggnad av 12 lägenheter i villor/parhus inom en snar framtid.


(080604): Magasinet i Dösjebro får rivningslov i juli 2008. Ångpumparna och vattenpumparna har tagits om hand samt miljön dokumenterats.


Bilder tagna av Henrik Borg:

Bilder från bilder Harjagers härads Fornminnes- och Hembygdsförenings arkiv:

Dösjöholm med tobakslador där tobaksbladen torkades.

Swedish Matchs bilder:

Maskinfabriken Thule i Malmö.

Ett bra exempel på kreativ återanvändning av en gammal industribyggnad är projektet ”Garaget” i f d Maskinfabriken Thule i Malmö, som ligger vid hörn­et Lantmannagatan/Lönngatan. Stora delar av byggnadskomplexet är redan ombyggda till lokalerför stadsdelskontor, småföretag och ungdoms­center med musikscener. Men den stora maskinhallen står fortfarande och väntar på sin framtida användning. Förvaltningen välkomnar alla förslag!

Nyhetsbrev nr 1, 2007 (2007-07-04).

Aktivera dig i föreningen Industrihistoria i Skåne!

Efter årsmötet i slutet på april har den nya styrels­en arbetat med att få fram nya uppslag och idéer om hur vi som förening kan nå ut och väcka intr­esse för föreningen och våra aktiviteter bland nya och gamla medlemmar.

Vi har nu existerat några år och aktiviteterna har varit många i vår lilla förening, däribland föredrag, seminarier och konferenser och intressanta ut­flykter till nedlagda och aktiva industrimiljöer.

En stor del av arbetet har varit fokuserat på syd­västra delen av regionen men våra ambitioner är även att försöka täcka in övriga Skåne genom att skapa kontakter och nätverk med andra aktiva bland drivande föreningar, organisationer och lokala museer.

Har du en intressant historia att berätta om någon industriell miljö, arkiv eller företag så kontakta oss gärna. Kanske kan vi gemensamt öka fokus på våra industriminnen och medverka till en växande debatt?

Vi vill ju värna om de anläggningar som finns kvar och öka intresset för industrisamhällets historia i Skåne. Då är det viktigt att ta vara på företags­arkiv, människors berättelser och minnen, bilder, föremål och dokument, och att göra dem till­gäng­liga för alla intresserade.

En utav de många aktuella industrimiljöer som hotas av nedläggning och rivning är Scanfabriken i Kävlinge.

Slakterinäringen har länge varit en stor och be­tydande del av livsmedelsnäringen i Skåne, med många små och lokalt drivna slakterier. Numera finns dock inte många slakterier kvar. Slakteriet i Kävlinge som länge varit en av ortens största företag är fortfarande aktivt, men ned­lägg­ning väntar och området kommer att omvandlas till att husera nya verksamheter och bostäder.

Industrihistoria i Skåne vill gärna sätta fokus på slakteriet och hoppas kunna återkomma med en intressant programpunkt. Har du information om Kävlingeslakteriet, har du kanske arbetet där eller känner någon som arbetat där så får du gärna kontakta oss.

En betydande del av föreningen är aktiviteterna för föreningens medlemmar. Efter den avslutande vårutflykten som gick till nordvästra Skåne med intressanta besök och kunniga guider vid gruv­museet i Nyvång och Höganäsbolagets museum arbetar vi nu med planeringen av höst- och vår­programmet.

Tidigt i höst tänker vi göra en utflykt till den ned­lagda kättingfabriken i Killeberg, där de väl­smorda och fullt fungerande mycket märkliga maskinerna står och väntar på att rassla igång under sakkunnig vägledning.

Dessutom planerar vi att besöka Malmö museers aktuella utställningar Tidernas stad och 100% Malmö, samt Kristianstads museum för att lyssna på ett föredrag om livsmedelsindustrins historia i detta område.

Vi återkommer med aktuella datum och tider.

Under tiden ber jag att få önska alla våra gamla och nya medlemmar en skön och trevlig sommar, titta gärna på våra sommartips om utflyktsmål, och hälsar er välkommen till höstens aktiviteter och debatter.

Jenny Hällström, ordförande

Vad kommer att hända med Malmö-Limhamns Järnväg?

Framtiden för Malmö-Limhamns Järnväg, eller Sillabanan som den kom att kallas, är osäker. Skall vi bevara detta industriella arv, eller kommer banan att bara rivas upp utan motstånd?

Föreningen Industrihistoria i Skåne vill kämpa för att detta kulturella arv bevaras, och som blir 120 år 2008.

Mer om detta kommer att publiceras på bland annat denna sajt.

MLJ:s lok nr 1 Limhamn utanför Malmö C den 19 december 1998.
Tåg på väg mot Limhamn den 19 december 1998.
Tåg på väg mot Limhamn den 19 december 1998.

Äldre bild från banan.

Ribersborg hållplats. Bild från Christian Kindblads samling.

Bilder på banans status i juni 2007.

Litteratur: Håkan Olsson: “Malmö-Limhamns järnväg 1889-1989. Sillabanan 100 år.”

Lördag 9 juni 2007 kl 09.30. Exkursion till Nordvästra Skåne.

Lördagen den 9 juni 2007 vårutflykt till Nordvästra Skåne. Tema för utflykten är kol och lera med besök i Nyvång och Höganäs.

Dagsprogram, preliminärt:

09.30 Mötesplats Helsingborg, Dunckerska kulturhusets östra entré vid parkringsplatsen för gemensam avresa med buss till Nyvångs samhälle.

10.00 ca Nyvång – stenkolsbrytning. Besök i Nyvångs gruvmuseum och gruva, guidning av f.d. gruvarbetare Otto Wickman.

Mer information om museet finner du på www.nyvangsgruva.se

12.00 Avresa till Höganäs.

12.30-13.15 Lunchpaus (matställen på platsen eller med­havd kost).

13.15-15.15 Besök i Höganäs – stenkol, lera och keramik. Vi besöker de historiska fabriksmiljöerna kring Höganäs­bolaget och guidas i Höganäs museum av f.d. huvud­ingenjör Berne Liljegren.

Mer information om Höganäs museum finner du på www.hoganasmuseum.se

15.30 Avresa mot Helsingborg.

ca 16.00 Avlämning vid Dunckerska kulturhuset i Helsingborg.


Rapport från vårutflykten till Nyvång-Höganäs, 9 juni 2007.

Per-Jan Pehrsson, sekreterare

Nyvång
I Nyvång togs vi emot av Otto Wichmann, en verklig veteran bland gruvarbetarna och en mycket kunnig och entusiastisk skildrare både av gruvnäringens historia och det praktiska arbetet under jord.

Otto kom till Sverige från Tyskland 1946 och började arbeta med kolbrytning i Nyvångs gruva 1948.

Stenkolslagren (kolflötserna) i nordvästra Skåne ligger varvade med lera och sandsten. Beroende på lagrens mäktighet, tillgänglighet och kvalitet ger de råmaterial till såväl keramik-, tegel- och sten­produkter vid sidan av kolbrytningen.

Den skånska kolbrytningen var länge koncentrerad till Höganästrakten, men under 1800-talets senare hälft och en bit in på 1900-talet öppnades en rad nya kolgruvor i nordvästra Skåne (t ex Stabbarp 1867, Bjuv 1873, Skromberga 1875, Ljungsgård 1887, Hyllinge 1901, Gunnarstorp 1914) och gav upphov till nya samhällen.

Flera av dessa kombinerade gruvdriften med tegelbruk. Lera av speciellt god beskaffenhet användes till eldfast tegel.

Nyvångs gruva, strax väster om Åstorp i Skåne (Ormastorp), öppnades 1907-11 med gruvschaktet ”Carl Cervin” som nådde ned till 100 meters djup. Gruvan ingick i det nyligen bildade Höganäs-Billesholms AB, som slog samman regionens stenkols- och lerindustri och blev ledare för all kolbrytning i Skåne.

Den utvecklades till den största kolgruvan i landet. Gångarna under marken fick en sammanlagd längd på över 50 mil och stod i förbindelse med gruvorna i Gunnarstorp och Bjuv.

Under andra världskriget spelade gruvan en viktig roll som bränsleleverantör till bl a järnvägsnätet och sysselsatte omkring 500 man. Sedan avtog kolets betydelse som energikälla i industrisamhället och 1966 lades gruvan ned.

Gruvschaktet är numera igenfyllt och plomberat. Men ovan jord reser sig en mäktig hög av huvud­sakligen sandstenskross från gruvbrytningen.

Nedanför ”Bergbunken” ligger Nyvångs väl­plan­erade gruvsamhälle med föredömligt utformade arbetarbostäder i sina trädgårdar. Av pro­dukt­ions­byggnaderna återstår den monumentala maskin­hallen, där gruvmuseet finns.

Med utgångspunkt från museets rika samling av föremål och bilder berättade Otto detaljerat och mycket levande om gruvarbetet i Nyvång med många målande exempel från sitt eget gruv­arbetarliv.

Vi fick en unik inblick i det tunga och smutsiga arbetet i trånga gruvgångar, som efterhand under­lättades genom ny teknisk utrustning och bättre transportsystem, men också om den positiva sam­hällsandan i den välutrustade trädgårdsstaden ovan jord, som på många sätt blev en förebild för lik­nande industrisamhällen i Sverige.

Besöket avslutades med en mycket instruktiv film från 1932.


Höganäs
Resan till Höganäs där vi åt lunch blev en resa tillbaka till kolbrytningens historiska rötter. Och samtidigt ett intressant perspektivskifte.

Berättelsen om Nyvång skildrades underifrån, genom en gruvarbetares ögon och erfarenheter. Berättelsen om Höganäsbolagets historia belystes av engagerade och historiskt kunniga personer från verksledningen med en naturlig tonvikt på entreprenörernas, den ekonomiska utvecklingens och de tekniska innovationernas betydelse för företagets utveckling.

Staden Höganäs har utvecklats kring två samhällsbildningar som så småningom vuxit samman: det gamla fiskeläget i väster vid havet med sin mera oregelbundna struktur och det lilla regelbundet plan­erade brukssamhället vid Ryd kring kolbrytningen inåt land från tidigt 1800-tal.

Höganäs museum är inrymt i en av de äldsta byggnaderna, ”ett sandstenshus, 40 alnar långt, 10 alnar bredt, 2:ne våningar, inredt till mjölqvarn med com­plett eld- och luftmaskin, 2:ne par stenar, bebos för resten af grufvefolk”, uppfört 1814 och museum från 1925.

Kring museet grupperas spåren av ett litet rektangulärt mönstersamhälle som bestod av ett torg, bostäder, kontor, bageri, bryggeri, en park m m. Ett stycke österut ligger en unik sandstensbyggnad, ”Fyrkanten” (1820), en gruvarbetarbostad för 8 familjer. Den patriarkala strukturen i detta brukssamhälle understryks av den monumentala statyn över ”Eric Ruuth Grundläggare af Skånska Stenkolsverket” (rest 1861).

På museet togs vi om hand av Berne Liljegren och Rolf Andersson, båda med lång erfarenhet från ledande befattningar inom Höganäsbolaget. De gav en intressant orientering om kolbrytningens och Höganäsbolagets historia och de tekniska innovationer som gjorde det möjligt för företaget att ut­vecklas.

Kolbrytning i Skåne förekom redan under den danska tiden. Efter den svenska erövringen drev den mångsidiga grevinnan Maria Sophia Oxenstierna på Krapperups gods kolbrytning för södra västkustens fyrar fram till 1680. 1738 startade kol­brytning på nytt under ett bolag som bildats av Jonas Alström i Alingsås m fl. Man tillverkade också eldfasta deglar av leran.

Verksamheten övergick mot slutet av 1700-talet under dramatiska förvecklingar till godsägaren och industrimannen Eric Ruuth på Marsvinsholm (1746-1820), som 1796 bildade Höganäs stenkolsverk. En intressant inblick i företagets verksamhet ger den engelske gruvingenjören Thomas Stawfords dagböcker. Han arbetade vid företaget fram till sin död 1831.

På kartor och aktiebrev från 1800-talets början kan man se hur gruvdriften förändrade landskapet kring Höganäs med sina rykande skorstenar. I motsats till Nyvång fick kolet i Höganäs allt mindre betydelse och leran blev det viktiga råmaterialet. År 1825 anlades ett tegelbruk för tillverkning av eldfast ugns- och murtegel. Och år 1835 började man producera saltglaserat stengods. Bränningen vid höga temperaturer gjorde dessa produkter starka och tåliga och åstadkom en formlig revolution då det gällde kärl och förpackningar: kannor, krus, burkar, muggar, laboratorieutrustning etc. men också byggnadsmaterial och konsthantverk.

Efterfrågan på det saltglaserade godset blev enorm och höganäskärlen kom att inta en viktig plats i den svenska vardagen. ”Han kom som ett yrväder en aprilafton med ett Höganäskrus i en svångrem kring halsen” (August Strindberg, Hemsöborna 1887).

Man producerade nu huvudsak­ligen keramik och för att få användning för överskottet av kol som bränsle startades sidoproduktioner som glasbruk. Men det var inte bara krus och nyttokärl som till­verkades vid Höganäsbolaget utan också hög­klassig konstkeramik, utformad av anställda konstnärer och formgivare.


Några läsvärda böcker i ämnet:
Lars Bjerning, Skånes jord- och stenindustri. Hälsingborg 1947.

Stenkol och lera. Skildringar kring Höganäsbolagets och dess föregångares verksamhet utgivna av Höganäs-Billesholms Aktiebolag. Redaktion: Gustaf Clemensson. Band 1-4. Uppsala 1953-1973.

Leif L´Estrade, Från stenkol och lera till järnpulver. Höganäsbolaget genom två sekler. Lund 2002.

Ann-Charlotte & Torsten Weimarck, Lergodset från Höganäsbolaget 1832-1926. Riga 2005.

P S Lägg märke till det intressanta mejeriet norr om museet i Höganäs!
För planering och sonderingar av vårutflykten stod Jenny Hällström och Per-Jan Pehrsson.

Utflykten till Nyvång och Höganäs genomfördes i strålande solsken och högsommarvärme. Henrik Borg rattade minibussen och Ingemar den åtföljande bilen.

Samhällets förändrade behov skapar förutsättningarna för industrin. Detta avspeglar sig även i Höganäsbolagets historia. Kol ersattes av andra energikällor. Armerad betong, stål, glas och metallplåt tog över teglets roll som byggnadsstomme och fasad­material. Skorstenar tillverkas numera av annat material än Höganästegel. Lerkärl slogs ut av glas- och plåtburkar och så småningom plast- och pappersförpackningar. Lerkrusen blev konsthantverksföremål.

Men redan 1911 gav sig bolaget in på det metallurgiska fältet med tillverkning av järnsvamp för de svenska specialstålverken. Man satsade på forskning och utveckling och med den nya produkten järnpulver på 1950-talet blev Höganäs AB ett världsomspännande och världsledande företag med fabriker i många länder.

Efter föredragen och rundvandring i museet gjorde vi studiebesök i keramikanläggningen där bland mycket annat de berömda Höganäskrusen fortfarande tillverkas. Den industriella keramiktillverkningen har upphört men fortsätter hantverksmässigt i en del av bolagets lokaler som tidigare var bl a glasbruk. Av ursprungligen tio ugnar återstår tre mäktiga kupoler. Tillverkningen sker numera i mod­erna ugnar, men liknande kupolugnar finns fortfarande i drift i Vallåkra och Raus stenkärlsfabrik.

De båda resmålen i Nyvång och Höganäs belyste på ett mycket intressant sätt den parallella utvecklingen av två industriverksamheter i Skåne baserade på samma fyndigheter av varvad kol och lera.

Utvecklingen av nya energikällor och material ryckte undan förutsättningarna för dessa råvarubundna industrier. Men trots detta lever Höganäsverken kvar. Detta visar vilken betydelse innovationer och en satsning på forskning och utveckling har för ett företag att överleva och utvecklas i en globaliserad värld.


Bilder från vårutflykten till Nyvång-Höganäs.

« Äldre inlägg

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng