Gunnarps Tegelbruk i Tjörnarp från ca 1850 drevs ursprungligen som ett mindre gårdsbruk tillhörande Gunnarpsgården. Genom järnvägens tillkomst blev det bättre avsättningsmöjligheter och under ledning av fabrikör John Olander ökades produktionen betydligt.
År 1898 byggdes en rektangulär gråstensugn, typ ringugn med 18 stycken brännkammare och tegelklädda valvgångar. Varje kammare hade en port mot utsidan av ugnen. Ovanpå ugnen fanns ca 300 bränsleluckor.
Bruket sysselsatte som mest 35-40 man och var under 1900-talets första hälft det största företaget i Tjörnarp. Som mest producerades 2,5 miljoner tegel per år.
Efter en förödande eldsvåda år 1958 lades bruket ned. Själva brännugnen blev kvar men taköverbyggnaden brann ner. Den 37½ meter höga skorstenen revs året därpå.
Efter branden användes ugnen en tid som hönseri och potatiskällare men lämnades sedan att förfalla i 35 år. Träd och buskar slog rot ovanpå ugnen och växte sig stora.
1985 kom ugnen med i Länsstyrelsens kulturminnesvårdsprogram och i Höörs kommuns Bevaringsplan. Samma år förvärvade Höörs kommun ugnen genom markbyte.
I samband med den s.k. Landsbygd 90-kampanjen ”Hela Sverige ska leva” startade Tjörnarps Sockengille ett antal studiecirklar. En av dem kom att arbeta med sin hembygds miljö, kultur och historia.
Tanken väcktes att på ideell väg och genom bidrag försöka rädda den unika ringugnen från fortsatt förfall och även beskriva gångna tiders tegeltillverkning.
1993 – 94 restaurerades ringugnen och försågs med en taköverbyggnad. Arbetet administrerades genom Tjörnarps Sockengille och kunde utföras tack vare ALU-(arbetslivsutvecklings-) arbete, ideellt arbete, gåvor och bidrag.
1994 den 9 september återinvigdes ringugnen av landshövdingen. 1995 i maj utkom boken om Gunnarps Tegelbruk och i juni fick Sockengillet kommunens kulturpris. 1999 i oktober beslutade Höörs kommunfullmäktige att avsätta lergravarna (ca 12 hektar) som naturreservat.
Tips från Lena Frykman gm Henrik Borg
