Gunnarps Tegelbruk i Tjörnarp från ca 1850 drevs ursprungligen som ett mindre gårdsbruk tillhörande Gunnarpsgården. Genom järnvägens tillkomst blev det bättre avsättningsmöjligheter och under ledning av fabrikör John Olander ökades produktionen betydligt.
År 1898 byggdes en rektangulär gråstensugn, typ ringugn med 18 stycken brännkammare och tegelklädda valvgångar. Varje kammare hade en port mot utsidan av ugnen. Ovanpå ugnen fanns ca 300 bränsleluckor.
Ringugnen, insida.
Bruket sysselsatte som mest 35-40 man och var under 1900-talets första hälft det största företaget i Tjörnarp. Som mest producerades 2,5 miljoner tegel per år.
Efter en förödande eldsvåda år 1958 lades bruket ned. Själva brännugnen blev kvar men taköverbyggnaden brann ner. Den 37½ meter höga skorstenen revs året därpå.
Efter branden användes ugnen en tid som hönseri och potatiskällare men lämnades sedan att förfalla i 35 år. Träd och buskar slog rot ovanpå ugnen och växte sig stora.
1985 kom ugnen med i Länsstyrelsens kulturminnesvårdsprogram och i Höörs kommuns Bevaringsplan. Samma år förvärvade Höörs kommun ugnen genom markbyte.
I samband med den s.k. Landsbygd 90-kampanjen ”Hela Sverige ska leva” startade Tjörnarps Sockengille ett antal studiecirklar. En av dem kom att arbeta med sin hembygds miljö, kultur och historia.
Tanken väcktes att på ideell väg och genom bidrag försöka rädda den unika ringugnen från fortsatt förfall och även beskriva gångna tiders tegeltillverkning.
Ringugnen, utsida.
1993 – 94 restaurerades ringugnen och försågs med en taköverbyggnad. Arbetet administrerades genom Tjörnarps Sockengille och kunde utföras tack vare ALU-(arbetslivsutvecklings-) arbete, ideellt arbete, gåvor och bidrag.
Lergravarna.
1994 den 9 september återinvigdes ringugnen av landshövdingen. 1995 i maj utkom boken om Gunnarps Tegelbruk och i juni fick Sockengillet kommunens kulturpris. 1999 i oktober beslutade Höörs kommunfullmäktige att avsätta lergravarna (ca 12 hektar) som naturreservat.
Redan på den äldsta kartan över Höörs by från 1742 finns vattenkvarnen utmärkt. Nuvarande kvarnbyggnad uppfördes 1839 och var i drift till 1947. Efter år av förfall och rivningshot, restaurerades den 1979-80 av ideellt arbetande medlemmar i Föreningen Höörs Mölla.
Den trivsamma miljön med kvarndamm, möllarbostad och trädgård, gränsar till de gamla kvarnstensbrotten i Stenskogen, ett område som planeras bli kultur/naturreservat.
Föreningen Höörs Mölla – historik och restaurering.
Det började egentligen 1973, då Höörs kommun köpte hela kvarnfastigheten för att bygga bostäder. Själva kvarnen lämnades att förfalla och 1978 hamnade Höörs Mölla på kommunens s.k. saneringslista, d.v.s. en förteckning över byggnader, som enligt fastighetskontoret borde rivas.
En knapp majoritet i kommunstyrelsen ville emellertid pröva att rädda möllan och utsåg en arbetsgrupp på fem personer hämtade från kommunstyrelsen, kulturnämnden och tekniska nämnden.
Gruppens uppdrag var att ”undersöka möjligheter till bidrag för upprustning av Höörs Mölla och lägga fram förslag till program för upprustning och fortsatt användning”.
Gruppen som utsågs var Sigvard Persson, Per-Erik Trobäck, Henry Johansson och jag själv, som valdes till ordförande. Kommunens fastighetstekniker Peter Bosson blev vår sekreterare. Vi arbetade ganska informellt. Intresset från allmänheten var mycket stort och ett antal frivilliga anmälde sitt intresse att få hjälpa till med upprustningen.
Den 15 dec 1978 presenterade arbetsgruppen sitt förslag till kommunstyrelsen, vilket bl.a. gick ut på att kommunen tacksamt skulle mottaga erbjudanden om frivillig, ideell arbetskraft samt anslå 235.000 kr till material och el- och vvs-arbeten. Detta kunde facket inte acceptera och alltihop höll på att gå om intet.
Inför detta motstånd föddes idén om att en ideell förening skulle kunna rädda möllan. Initiativet togs av Henry Johansson och den 21 mars 1979 bildades Föreningen Höörs Mölla, stadgar antogs och styrelse valdes. Själv blev jag ordförande och är så fortfarande. Sigvard Persson blev kassör och är nu hedersledamot.
Föreningens ändamål blev:” Upprustning och framtida bevarande av Höörs Mölla. Medlemskap kan vinnas av var och en som har intresse för föreningens arbete.”
Nästa steg blev att föreningen anhöll hos kommunen att få arrendera möllan och tomten – dock inte dammen – för att på ideell väg restaurera själva kvarnbyggnaden. Vidare anhöll vi om ett engångsbidrag på 235.000 kr till material och sådana arbetsinsatser som ej förväntades kunna utföras ideellt.
Ärendet kom upp i fullmäktige, återremitterades för fackliga förhandlingar, kom tillbaks till fullmäktige, bordlades och inte förrän 30 maj 1979 beslutade fullmäktige säga ja till föreningens anhållan. Till råga på allt överklagades beslutet.
Men skam den som ger sig: den 16 juli kunde det fantastiska restaureringsarbetet börja! Erik Broberg blev den perfekte arbetsledaren för en entusiastisk skara människor. Trots att arbetet var hårt och mycket krävande var humöret på topp mest hela tiden.
Allt arbete planlades noga och blev dokumenterat i detalj, både skriftligt och med fotografier. Hermann Beissel följde arbetet med sin kamera.
En kärntrupp på fem pensionärer: Erik Broberg, Sigvard Persson, Henry Johansson, Arthur Ringström och Ragnar Persson arbetade så gott som dagligen på möllan.
Den 3 augusti var nya taket färdigtäckt. Knut Jönsson hade lagt på tegelpannor, som i sin tur genom Peter Bossons försorg hade tagits tillvara från den gamla Mellanstadieskolan. Gråstensmuren var då också fogad.
I november påbörjades det oerhört krävande arbetet med reparation av kvarnhjul och maskineri. Vid årsskiftet hade 2.641 arbetstimmar lagts ner.
Januari 1980 startade renoveringen av bostadsdelen, tre rum och kök på 70 m2. I augusti var kvarnbyggnaden färdigrestaurerad och ytterligare 2.540 arbetstimmar hade avverkats, totalt 5.181 timmar!
Den 13 september 1980 invigdes Möllan. Brandkåren pumpade vatten på kvarnhjulet – någon kvarndamm fanns ju ännu inte! Kommunfullmäktiges ordförande Sylve Öfström delade ut standar, presidenten i Lions Club överlämnade en litografi av Ebbe Sjölin med möllan som motiv. Möllan var fullpackad med intresserade och imponerade människor!
Den 13 maj 1981 fick föreningen byggnadslov att uppföra en förrådsbyggnad och i september samma år började kommunen iordningställa den yttre miljön: restaurering av mölledammen, anläggande av promenadstig och parkeringsplats. Föreningen bidrog med att bygga ett reglerbart dämme.
Till möllans trädgård iordningställde föreningen en uteplats med bänkar och kvarnstensbord.
På årsmötet den 15 maj 1982 invigdes den kompletta kvarnanläggningen av kommunalrådet Stig Glimbrand. Höörs Manskör sjöng och solen sken!
Den 15 februari 1983 erhöll föreningen ”Diplom för berömlig samhällsgagnande gärning” av Höörs Rotary-klubb.
Den 12-15 juni 1986 deltog föreningen i Höörs Jubileumsmässa. I kortegen drog två ardennerhästar en vagn lastad med möllesäckar. På en skylt stod: ”1886 körde bönderna till möllan – 1986 kör turisterna till möllan”.
Prinsessan Christina, som invigde Jubileumsmässan, gjorde före invigningen ett besök på Höörs Mölla och Sigvard Persson guidade med den äran!
Maj 1998 fick Föreningen Höörs Mölla Frosta Härads hembygdsförenings kulturpris ur friherre Werner von Schwerins Minnesfond.
Föreningen deltar varje år, första söndagen i juli, vid firandet av Möllornas Dag. I flera år anordnade också föreningen hantverksutställningar i möllan och dessförinnan kultur- och musikaftnar på Ekeliden.
Trerumslägenheten samt förrådsbyggnaden med garage, toaletter, tvättstuga och verkstad utgör själva förutsättningen för verksamheten. Hyresgästerna svarar för tillsyn och vaktmästarsysslor och hyresintäkterna finansierar reparationer och underhåll av byggnaderna.
1920-tal.
1920-tal.
1930-tal.
Valter Persson, den siste möllaren.
Restaureringsarbete 1979.
Fem eldsjälar 1979. Erik Broberg, Sigvard Persson, Arthur Ringström, Ragnar Persson och Henry Johansson.
Efter restaureringen 1979-80.
Den nuvarande hyresgästen Per Herrmann, med en bakgrund i turistbranschen, driver café vid möllan och tar hand om möllans trädgård. Genom denna konstruktion har kommunen, som ju formellt äger möllan, kommit mycket lindrigt undan tack vare alla eldsjälar i föreningen som under åren på olika sätt med stor energi, glädje och kunnighet underhållit, vårdat och att tagit hand om Höörs Mölla. Höörs kommun har begåvats med en turistattraktion, dit skolklasser, föreningar och enskilda gärna söker sig.
Det var år 1800 som patentet på ångmaskinen släpptes fritt. Det gjorde det möjligt för andra än engelsmännen att experimentera med ny teknik. Intressant nog var det i första hand maskiner som var kopplade till livsmedelsproduktion och därmed lantbruk, som blev de första tekniska innovationerna i Sverige. Abraham Niklas Edelcrantz byggde ”Eldkvarn” i Stockholm, en ersättning för vindmöllan som verkligen behövdes efter torra och stilla somrar. Nästa uppfinning var tröskverket.
I Skåne var det Frans Henrik Kockum som grundade Malmös första verkstadsindustri. Den låg vid Davidshall och kom till på 1840-talet. En stor produkt under Kockums tidiga år var lokomobiler och andra lantbruksredskap. Man skulle kunna säga att lantbrukets mekanisering har varit förutsättningen för den tidiga industrialiseringen i Skåne.
Nästan hela denna långa period av mekanisering inom lantbruket kan man studera på Kaj Olssons gård på Österlen. Här gömmer sig en enastående samling av lantbruksmaskiner och redskap. Dessutom finns i utställningen både en bensinmack, en butik, en fantastisk samling traktormodeller och diverse redskap, med eller utan motor, som använts i lanthushållet. Kaj Olssons samling är verkligen värt ett besök.
Kaj Olssons museum är öppet en gång om året, på den stora skördefesten som sedan tjugo år tillbaka arrangeras den första söndagen i augusti. Men alla som vill besöka samlingen är välkomna när som helst, sommar som vinter. Ring Kaj, tel 0411-550368.
Vägbeskrivning: Landsvägen mellan Tosterup och Svenstorp strax nordväst om Ystad, helt nära den lilla bokskogen vid Tosterup. Kör man västerut från Tosterup är det första avtagsvägen till vänster efter Tosterups slott.
Katrinetorps vattenverk anlades på 1940-talet för att klara den akuta vattenbristen i Malmö. Efter bara 410 driftdagar upphörde dock vattenleveranserna till staden.
Vattenverket ligger i Katrinetorps engelska park. Här finns maskinbyggnad, lågreservoar, luftare samt tre brunnspumpverk.
Styckar elefant till ortoped och andra minnesvärda berättelser från Kristianstads livsmedelsindustri. Möte i Kristianstad om livsmedelsindustrin i Kristianstadstrakten. Torsdagen den 22 november 2007 kl 18.30 på Regionmuseet i Kristianstad.
Vi räknar med att Leif Börje-Frid som samlat in material och berättelser från företagen, kommer att visa bilder och på ett lättillgängligt sätt delge oss anekdoter och spännande berättelser om företagen och dess förgrundsgestalter, recept och matprodukter
Medlemmar går in gratis, icke medlemmar kan köpa rabatterat medlemskap i IHS för 40 kr.
Denna debattartikel har tidigare varit införd i Skånska Dagbladet 2007-11-12.
För några veckor sedan kunde vi läsa att Naturvårdsverket ska lösa ut Heidelberg cement som ägare till Limhamns kalkbrott. Brottet ska bli naturreservat och öppnas för allmänheten. Boende och besökare i Öresundsregionen och kan få tillgång till en spektakulär miljö som tidigare bara kunnat anas från brottets kanter.
Med tanke på tillströmningen till de öppna visningarna finns ett stort intresse. Det är bara att gratulera!
Eller? lite märkligt är det väl att brottet betecknas som en naturmiljö? Och att spåren efter kalkbrytning och cementtillverkning inte får plats i naturvårdsverkets visioner om brottet?
Med tanke på att kalkbrytning förekommit i hundratals år i Limhamn och gett samhället dess namn (lim=kalk) och att kalken omvandlats till cement i den jättelika fabriken som bildar fond vid hamnen, och att tusentals limhamnare genom åren tjänat sina uppehällen med arbete i brottet, att oräkneliga byggnader och broar uppförts av limhamnskalken, finns det helt klart kulturhistoriska intressen att bevaka vid en naturskapande insats i brottet.
En öppen fråga ställd till de kulturmiljövårdande kommunala och regionala myndigheterna, dvs Malmö kommun och Länsstyrelsen i Skåne län:
Finns det månne möjlighet att komplettera Naturvårdsverkets finansiella resurser och biologiska kunnande genom att använda skyddsinstrumentet kulturreservat?
Sedan 1999-års miljöbalk kan man med kulturreservat vårda och bevara värdefulla kulturpräglade landskap, vilket Limhamns kalkbrott kan kallas.
I ett kulturreservat kan hela områdets natur- och kulturmiljövärden skyddas och vårdas. I så fall får grodorna samsas med järnvägsräls och anläggningar för kalkens uppfodring. På så sätt kanske förståelsen för platsen ökar och respekten för både biologiska och kulturella värden kan säkras.
Henrik Borg, Jenny Hällström, Leif Högberg, Ingemar Johnn, Christian Kindblad, Eber Ohlsson, Per-Jan Pehrsson Föreningen Industrihistoria i Skåne
Tidsplan: Exkursionen utgår från Hässleholm. Samling vid stationens väntsal kl 10.35. Avmarsch till filfabriken kl 10.40 Besök där ca kl 11-12, därefter lunchpaus i Hässleholm. Avresa kl 13.30 med hyrd buss/minibuss/bilkaravan från Hässleholm till Killeberg och retur med återkomst senast kl 17 till Hässleholm.
Bilder från höstexkursionen till Hässleholm och Killeberg.
Besök på Malmö museums utställningar. Lördagen den 15 september 2007
Guidad visning på Malmö museums utställningar: ¤ 100 % Malmö – Malmö för 100 år sedan ¤ Tidernas stad. Malmö 1850 till idag.
Vi samlas vid Kommendantshusets entré kl 13.00 och börjar med utställningen 100% Malmö, där Christian Kindblad berättar kring några foton. Därefter fika på kafé Zenith. Den sista utställningen Tidernas stad på Tekniska Museet visas av Ingemar Johnn och Jenny Hällström. Kl 16.00 beräknar vi att visningarna är klara.
Denna kulturhistoriskt värdefulla byggnad hotas av rivning. Här planerar Kävlinge kommun för utbyggnad av 12 lägenheter i villor/parhus inom en snar framtid.
(080604): Magasinet i Dösjebro får rivningslov i juli 2008. Ångpumparna och vattenpumparna har tagits om hand samt miljön dokumenterats.
Bilder tagna av Henrik Borg:
Bilder från bilder Harjagers härads Fornminnes- och Hembygdsförenings arkiv:
Dösjöholm med tobakslador där tobaksbladen torkades.
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information
Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.
